Förödmjukelsen

Förödmjukelsen

Alvar var en grå liten man. Han levde ett alldagligt liv i en alldaglig lägenhet och hade ett alldagligt arbete. Alvar var inte gift eller sambo och hade inga barn. Han hade inte många vänner heller om man inte räknade kollegorna, som han dock bara träffade under arbetstid. Han var en samvetsgrann person som utförde sina arbetsuppgifter väl. Han var punktlig och ordentlig. Han sade aldrig ett ont ord om någon - sade överhuvud taget inte så mycket - blyg och tillbakadragen som han var.

Trots detta var han en uppskattad medarbetare. Han var hjälpsam och man kunde alltid räkna med honom. Så när Alvars 40-års dag närmade sig diskuterade kollegorna vad de skulle ge honom i present. Då det var lite inne för tillfället att ge bort upplevelser i gåva pratade de om att ge honom en luftballongfärd, ett bungyjump eller en forsränning i 40-års present. Men inget av detta kändes riktigt rätt. Han var inte typen! Slutligen enades de om att ge honom en heldag med en livscoach. Detta kunde vara en kul grej och dessutom kanske sätta lite färg i hans annars så trista tillvaro, tänkte dem.

På sin väg till mötet med livscoachen upptäckte Alvar att han kände sig lite nervös, och framför allt tveksam till hela grejen. När kollegorna hade gett honom födelsedagspresenten hade han tackat hjärtligt och spelat glad och förväntansfull. Men innerst inne tänkte han att han hade uppskattat en blombukett eller en chokladask mer.

Han skulle träffa livscoachen på ett trendigt café där Alvar aldrig hade varit tidigare. så fort han kom in i lokalen kände han sig malplacerad. Men han såg sig djärvt omkring och upptäckte en ensam man vid ett bord nära fönstren. I detsamma såg mannen upp och mötte hans blick. Han log och vinkade honom till sig.

När Alvar kom fram till bordet presenterade de sig och Alvar slog sig ner. De började bekanta sig med varandra över en kopp örtte, och efter en timme hade livscoachen fått sig en ganska bra bild över Alvar som person och det liv han levde. Coachen reflekterade över hur sorgligt detta var i sig självt. På bara en timme visste han nästan allt som fanns att veta om denna person framför sig. Det var på tiden att någonting hände i hans liv. Livscoachen tänkte att här fick han dra till med drastiska metoder.

Först gällde det att få honom att öppna sig. Bästa sättet för detta var att berätta om sig själv och sin egen resa till ett helt liv. Coachen berättade om sin egen uppväxt, om hur ahn själv hade varit blyg, utanför och till och med mobbad i skolan. Han hade varit alldeles för snäll, rädd för att ta för sig och "sticka ut". Han illustrerade det hela med bilder från sin tonårsperiod i utdaterade kläder, ful frisyr och acneproblem. Alvar kände igen sig i mycket av det coachen berättade och började slappna av lite i hans sällskap. Till och med bilderna påminde om han själv i den åldern.

Coachen fortsatte berätta om sig själv och den förändring som gjort att han utvecklats till den person han var idag. Där upphörde likheterna med Alvars eget liv. Han kunde inte längre relatera till något av det coachen berättade. Slutligen kom de fram till kärnan i problemet, så att säga. Coachen förklarade att för att bryta mönstret i sitt alldagliga liv måste Alvar tänka utanför ramarna, gå emot sina principer och göra något totalt okaraktäristiskt. Han fick två uppgifter:

1. Han skulle finna ett nytt sätt att uttrycka sig. Det kunde vara i musik, konst eller skrift.

2. Han skulle medvetet förödmjuka en annan människa.

När livscoachen till slut bröt upp satt Alvar kvar en stund till och funderade på uppgifterna han fått. Han hade tre dagar på sig att fullfölja dem. Det var inte gott om tid. På den tredje dagen skulle coachen ringa honom och fråga hur det gått. Alvar var sugen på att bara strunta i alltihop, men då fick han nöja sig med sitt liv som det var. Kunde han det? Ville han det?

När även Alvar bröt upp upptäckte han att coachen hade tappat ett av fotona från sin tonårsperiod, på golvet. han böjde sig ner, tog upp fotot och stoppade det i fickan. När han kom hem satte han fotot på kylskåpsdörren. Där satt bilden av en finnig utanförkille och hånade honom. uppmuntrade honom till förändring.

Den kvällen hade Alvar svårt att somna och sedan drömde han underliga, oroliga drömmar. På morgonen hade han bestämt sig.

Tre dagar senare ringde coachen och frågade hur det hade gått. Alvar log för sig själv och sade att han hade fullgjort sina uppgifter, men han ville inte berätta hur. Coachen fick nöja sig med det.

I kvällstidningen den kvällen kunde man läsa en artikel om en mans möte med en livscoach och allt denne berättat om sitt liv. Mitt i artikeln fanne en stor bild av en finnig utanförkille med fullständigt namn under.

Livscoachen startade en ny resa i sitt liv. En resa mot ett nytt yrkesval...